Caddie
Min första egna hund, med vilken jag tog mina första trevande steg på apellplanen i slutet av 1970-talet. Tävlingsmässigt nådde vi lägre klass i spår och lydnadsklass III, innan ett gravt höftledsfel gjorde att han måste tas bort.

Kurants Sacko
Köpte jag som valp 1982 och blev 1984 min första polishund. Var från början inte någon större hjälte, men byggdes med Sven Nybergs hjälp till en bra tjänstehund. Oaktat att han 1985 räddade mig från att bli skjuten av en pistolbeväpnad bankboxsprängare, var nog ändå uppletandet hans paradgren. Hittade bl.a. en Rolex-klocka ett dygn efter att andra polishundar misslyckats att hitta den. Tävlade elitklass spår civilt och tog polishundcertifikat (ungefär som att klara elitklass skydd, spår och sök med betyg 8 eller högre i alla moment).

Sekundants Derro
En systerson till Sacko som föddes upp i Örnsköldsvik av Lisas kamrat Carina Forsberg. Derro var en mycket duktig spårhund som utmärkte sig med flera mycket långa lyckade spårningar (upp till 10 km), där brottslingar kunde gripas. Han hade precis som "morbror Sacko" stor naturlig fallenhet för nosarbete och uppletande. Det behövdes aldrig något kommando att "Leta", Derro kom alltid spontant bärande på allt han hittade. Det blev med åren av patrullerande i parker m.m. rätt många plånböcker, handskar och en massa annat. Derro tävlade civilt i elitklass spår, tog också polishundcertifikat och deltog i flera polishund-SM, där han som bäst kom 10:a i skyddshundsgruppen.

Riff
Köpte jag cirka 14 månader gammal, då Derro 9,5 år gammal fick tas bort något tidigare än jag räknat med. Visade sig vara en mycket ojämn hund som i vissa lägen spårade bra, men också ibland knappt visste vad ett spår var... En stenhård hund som nog inte lagrade några minnesbilder alls, utan bara drevs av en våldsam jaktlust och stor aggression. Inte de bästa förutsättningarna för dressyr eller polishundtjänst. Riff kom aldrig ut på någon tävlingsplan och var bara polishund i 2 år (vilket var minst 1 år för länge... – p.g.a. stor brist på polishundar). Blev sedan väktarhund i Stockholms tunnelbana, där hans aggressiva talanger vid flera tillfällen var till stor hjälp för hans nya husse.

Kurants Dilo
Kom till mig 4 år gammal då hans tidigare matte tyckte att han blivit för mycket hund för henne. En av de största hundar jag någonsin träffat på i nästan alla avseenden. Han var nästan 70 cm hög och hade en otrolig mentalitet. Ovanpå det hade han en kamplust som aldrig sinade. Lagrade kopiöst med förväntningar och laddade alltid till max. Lyckades husse balansera dem blev det kanonresultat. En tävling uppnåddes 288,75 p i elitklassens brukslydnad (av 300 möjliga) – dagen efter vill jag minnas att vi hade 192 poäng och att Dilo skällde i nästan alla moment...

Blev Svensk Brukschampion och deltog i Brukshund-SM i spår, samt vann Schäfer-SM i spår civilt. Tog polishundcertifikat, vann Polishund-SM i spår, 4:a i Polishund-SM för skyddshundar. Tillsammans fick vi 2004 representera Sverige vid Nordiska Mästerskapen för polishundar. Vi vann lagtävlingen och kom 4:a individuellt.

Diloco's Arro
Egen uppfödning med Dilo som pappa (Dilo & Co gav kennelnamnet som numera vilar). En lite bekväm hund som inte anstränger sig i onödan utan anledning. Med hjälp av diverse kampleksaker och stressorer gick det dock att "trimma" upp motorn så mycket att Arro lyckades ta ett cert i spårhundsgruppen. Så länge Arro ville och tyckte det var roligt att spåra var det få hundar som spårade bättre än honom – problemet var bara att man aldrig visste hur länge han skulle tycka att det var kul...

Hann bli polishund "på lägsta nivå" innan jag slutade vid polisen. Fångade dock aldrig några bovar eftersom husse på den tiden arbetade på heltid med inköp av polishundar.

När "lillasyster" Dila och Arro skulle börja umgås fungerade detta inte alls. Vi hade då turen att en brorsdotter till Bengt Hansson (Raskabo Imax) var på jakt efter en vuxen hund. Vi provade och ömsesidig kärlek uppstod mellan Arro, Jenni och Dennis. Så numera bor Arro hos familjen Sandell i Ystad.

Övriga hundar
Utöver ovanstående hundar har jag haft ytterligare 6 hundar. Det har varit såväl valpar som vuxna hundar jag haft allt från några månader till något drygt år. Jag har till och med provat att vara "malle-ägare", men kom snabbt fram till att det inte var "min ras"... Av olika orsaker (vanligtvis att de ej räckt till som polishundar) har ovanstående hundar omplacerats eller återlämnats.